att äta frukost ute på morgonen känns så. fridfullt på något sätt. inte sådär slänga-i-mig-en-macka-springa-till-skolan/jobbet/whatever. Utan aa, fridfullt. Känna att luften är sådär ruggig men att det kommer att bli fint och varmt.

Det får mig även att tänka på frukostar utomland på balkongen. nybakat bröd med nutella och apelsinjouice som inte smakar som hemma, varken godare eller sämre. Kanske mer äkta?

Och på farfar. När vi låg i havet, precis vid strandkanten. På luftmadrasser. Och han filmade när vågorna kom och välte oss. In a good way. In a very good way.


Eller frukostar på båten funkar ju också