kan ibland bli så fruktansvärt avpratig på kvällen och det finns ingen jävel som kan lyssna på mina överflödiga ord. Inte konstigt att jag ibland får för mig att prata med katten. Oså kollar han på mig med sina snälla ögon som att han verkligen förstår. Då smälter mitt hjärta. Sen inser jag hans verkliga intellektet och mitt hjärta stelnar igen.

Eller så springer jag in till Felicia. Där hon sitter med sin data i sängen med TV på högsta. Och spotify på högsta med, för att inte glömma att tillägga. Sen sitter jag där och pratarpratarpratar och innan jag går så ba; eeh. förlåt, va saru?.

Felicia & Katt, ungefär samma.

Det är nog det Twitter är till för elle? Typ få ut överflödig information? Som Fredrik Wikingsson sa i någon podcast. "Jag va bara tvungen att berätta för någon. Få ut skiten" Och Filip, inte lika cyberspacad, "vad ska det vara bra för?" typ något sånt i icke exakta ordval. Jävla fett egentligen att ha någon som kompleterar än och realiserar ens tankar, ifrågasätter ens argument, och samtidigt är typ ens bästa polare. Inte konstigt att jag vill vara en av gubbarna (lets face it, de börjar bli till åren).

Avpratad för ikväll. Sparar Morgan och connykillen tills imorgon