Ja. Jag är en blödig och känslomänniska. Jag har ganska stor press på mig själv och vill vara alla till lags, Jag t'änker för mycket och överanalyserar. Jag är på något sätt glad att jag är sådan. Generellt känns det som att sådanna människor vanligtvis är väldigt smarta. MEN de måste ha någonting att fokusera sin smarthet på.

 

Men jag är också en rastlös människa. En sådan som lätt tröttnar på saker, tycker det är tråkigt när det blir för vardgligt, vill att saker ska hända för att jag ska stanna i fokus.

Där någonstans blir det en krock. Min känslosida måste ha stabilitet men då blir min rastlösa sida galen. Något som gör att jag ofta blir i obalans. Att jag inte vet hur jag vill göra. Ena studen känns något så rätt och andra studen känns det lite fel.

 

 

Detta är ett speciellt problem när jag ska försöka fundera ut vad jag ska göra med mitt liv. Hur jag ser mig själv om, lets say, 5 år. Och just den tanken har varit sjukt jobbig på senaste tiden. Du vet när man börjar tänka steget längre. Vad ska det bli av mig. Samtidigt som jag är lite glad över att jag ändå lever i nuet och försöker att ha kul.

Men en kompis sa till mig en gång

          'Man vill ha något i livet som känns viktigt. Något som man jobbar för under sin livstid och som gör att man har en anledning att fortsätta. Man vill inte bli gammal och tänka tillbaka på att det enda man gjorde var att dricka och festa.'

 

Och då tyckte jag att, varför inte, man har ju kul när man är ung och inte bryr sig. Men som så jag funkar behöver jag något att sträva efter, detta passar in på mig. OCH jag har bestämt att från och med nu ska jag försöka att hitta en balans, hitta något som gör att det man gör känns värt OCH att man gör det för sig själv, ingen annan. Mitt löfte till mig själv är att försöka klura ut vad jag tycker om och inte försöka att genom min känslosida och rastlösa sida följa någon annan eller något annat. punkt.