Helt nyinflyttna till Leytonstone.. Detta var ungefär exakt ett år sedan.. Hade aldrig bott utanför mitt hem, aldrig i en annan stad, definitivt inte i ett annat land.. Känns ganska sjukt. Kommer typ ihåg ögonblicket när jag bestämde mig. Satt i sängen hemma hos pappa. Var en morgon. Hade datan i knät och surfade runt. Emma hade svarat på min random ad på det forumet vi träffades igenom. Jag skickade bara meddelandet helt random, såklart så ville jag ju iväg. Men det var en dröm, jag skulle aldrig göra det.

MEN så satt jag där. Och insåg... Varför inte? Vad är det som hindrar mig? Jag har lite pengar sparat. Jag är uttråkad här hemma. Har inget jobb. Varför skulle jag inte åka. Det fanns ingen klar anledning. Just i den sekunden bestämde jag mig. jag åker..

 

Jag funderar ibland på hur det skulle vara om jag inte hade åkt.. Vad hade jag gjort hemma? Vilka hade jah umgåtts med? Hade jag varit nöjd? Hade jag haft kul? Ibland skulle man vilja se ett paralellet universum bara för att se om det hade varit bättre på något annat sätt..

Men då försöker jag tänka. Jag har haft det bra.

Jag har växt! Jag har sett andra människor växa! Jag har gått igenom problem på en helt annan nivå, varit i en annan miljö och kultur. Träffat människor jag aldrig skulle träffat hemma. Jag har analyserat mig själv på ett sätt jag aldrig skulle gjort hemma.
Jag vill komma hem och vara en slightly bättre variation av den jag var för ett år sedan. Jag vill inse saker, som att man kan inte alltid ändra och styra saker. Ibalnd händer saker bara.

 

 

Den absolut roligaste stunden var nog när jag och Jenny var minuter från att bli utslängda och hemlösa.. lämnade på gatan!

 

 

Det är helt sjukt hur mycket som har hänt på ett år... Speciellt när jag tänker tillbaka.. Det har varit både ups and downs men jag ångrar inte ett jävla skit. inte någonstans. Det har varit ett jäkla bra år!