Iblnad tror jag att man hamnar i situationer bara för att.

 

Vill jag ha något. Då finns det ingen jävla stans.

Vill jag inte ha något. Då är det rakt framför min jävla näsa!!

 

Och då hamnar man i dilemmat,

Vad vore bäst att göra?

Vad borde jag göra?
Vad vill jag göra?

Vad kommer hända om jag säger nej?
Vad kommer hända om jag säger ja?

Igen är jag den som, skit i vad alla andra tycker eller vad man borde göra, gör vad du vill och vad som gör DIG glad!

Men tänk om jag skulle bli glad efter att jag gjort det då, att det skulle vara värt det..
Tänk om jobbet skulle göra under för mitt CV och att jag skulle få jobb mycket lättare i Sverige, I linköping..

 

Jävla dilemma...

 

Har varit en mycket fin helg

Nu är jag trött och behöver en detox. for sure

Så jag måste nästan säga att jag är glad att det regnar idag så jag måste vara lite hussysslig (?) och tvätta, städa och allt annat sånt. BE HÖV LIGT

 

Men iallafall. Vi har visat olivia så mycket av Brighton som möjligt, 'vi' har prövat temperaturen i havet (?!) och vi har dansat. Jag tror betyget av stan blev ungfär såhär;

'Jag tycker fan bättre om Brighton än London. Stan har lixom de bra bitarna av Londons olika områden fast mer intakt och med gångavstånd'.

 

Jag tror du tog orden ur mun på mig just nu Olivian.

 

Jag måste säga att jag lätt föredrar Brighton före London. Ska jag åka tillbaka tilll UK inom för att leva och bo igen så blir det utan tvekan Brighton! Vaakert så vaakert.

 

 

 

 

 

Jag har varit lite blödig sedan ett tag tillbaka..

Längtar hem till Sverige..

 

Just nu är jag nog inne i någon extrem längtan. Jag saknar svensk tv, svensk mat, svensk sjukvård, bekvämligheten med att vara svensk medborgare.. Jag har inte ens testat sveriges uteliv på ett år (Att jag saknar DET måste vara lite smått sinnessjukt) Jag saknar att kunna lyssna på svenska låtar och prata om typiska svenska saker med nya människor jag träffar..
Jag gillar det här borta, dont get me wrong, men jag vill hem en stund nu.. Se vad min erfarenhet och att ha varit här i ett år gör för mig i sverige (förhoppningsvis kan det lättare ge mig ett jobb!!!)
Och främst av allt, jag saknar min familj, mina vänner, mina katter!! Min säng, att ha alla saker på ett och samma ställe (nästan..) Att SLIPPA köpa och laga all mat! Att bara kunna slänga kläderna i en hög och så poff är de tvättade (Jag är ju fan ba 21! Har tvättat själv i ett år och ska tvätta själv i resten av mitt liv så behöver en paus. punkt. slut.)

Drömsenariot skulle vara att komma in i Linköping, universitetet, då kan jag börja med att glassa lite hemma och sedan ta tag i vuxenlivet igen MEN att slippa jobba (fulltid som en jäkla servitris för businessmen)

 

Det är ganska sjukt att erkänna men jag längtar hem till det smått tråkiga vardaliga mjölby just nu. Kunna äta normalt, inte dricka alohol varje dag, känna lite extra press på att jag kanske borde börja promenera lite (Jag kommer ALDRIG bli träningsnarkoman dock, och lägga upp bilder på hälsosam mat och mig halvnaken i träningskläder. No way in hell. Men det är en annan historia) Iallafall, jag saknar inte mitt gamla sverige liv så, om man kan säga det, men jag saknar lite saker i det. Det bekvämliga, det hemma, det säkra.

Har varit på det lite smått osäkra, men ack så jävla kul, livet ett tag. Behöver en paus för att kunna uppskatta det igen tror jag...

 

 

 

Om jag skulle göra en film av mitt liv skulle jag lätt inkludera dessa såger i mitt soundtrack;

 

 

The xx - intro

 

Sleigh Bells - Infinity Guitars

 

M83 - Midnight City

 

Vampire weekend - A-punk

 

The Rapture - No sex for Ben

 

AWOLNATIN - Guilty Filthy Soul

 

M.I.A - bad girls

 

The Verve - Bitter Sweet Symphony

 

The Black Keys - Howlin' for you

 

Hot Chip - Over and Over

 

Tom Odell - Cant Pretend

 

 

 

 

 

with love x

 

 

 

 

 

 

Helt nyinflyttna till Leytonstone.. Detta var ungefär exakt ett år sedan.. Hade aldrig bott utanför mitt hem, aldrig i en annan stad, definitivt inte i ett annat land.. Känns ganska sjukt. Kommer typ ihåg ögonblicket när jag bestämde mig. Satt i sängen hemma hos pappa. Var en morgon. Hade datan i knät och surfade runt. Emma hade svarat på min random ad på det forumet vi träffades igenom. Jag skickade bara meddelandet helt random, såklart så ville jag ju iväg. Men det var en dröm, jag skulle aldrig göra det.

MEN så satt jag där. Och insåg... Varför inte? Vad är det som hindrar mig? Jag har lite pengar sparat. Jag är uttråkad här hemma. Har inget jobb. Varför skulle jag inte åka. Det fanns ingen klar anledning. Just i den sekunden bestämde jag mig. jag åker..

 

Jag funderar ibland på hur det skulle vara om jag inte hade åkt.. Vad hade jag gjort hemma? Vilka hade jah umgåtts med? Hade jag varit nöjd? Hade jag haft kul? Ibland skulle man vilja se ett paralellet universum bara för att se om det hade varit bättre på något annat sätt..

Men då försöker jag tänka. Jag har haft det bra.

Jag har växt! Jag har sett andra människor växa! Jag har gått igenom problem på en helt annan nivå, varit i en annan miljö och kultur. Träffat människor jag aldrig skulle träffat hemma. Jag har analyserat mig själv på ett sätt jag aldrig skulle gjort hemma.
Jag vill komma hem och vara en slightly bättre variation av den jag var för ett år sedan. Jag vill inse saker, som att man kan inte alltid ändra och styra saker. Ibalnd händer saker bara.

 

 

Den absolut roligaste stunden var nog när jag och Jenny var minuter från att bli utslängda och hemlösa.. lämnade på gatan!

 

 

Det är helt sjukt hur mycket som har hänt på ett år... Speciellt när jag tänker tillbaka.. Det har varit både ups and downs men jag ångrar inte ett jävla skit. inte någonstans. Det har varit ett jäkla bra år! 

 

 

 

 

Jag måste skriva detta bara så att jag kommer ihåg det i framtiden. Lite dagboksaktigt.

 

The Great Escape. Venue festival i Brighton Maj 2013.

 

Helheltsbetyg: Helt ok.

Nöjdhet: Helt ok.

Besvikenhet: En gnutta

 

Overall var det en helt ok festival. Varför? Jo för att vi drack konstant och jag har inte många bekymmer när jag dricker. Hade jag inte varit lite halvt småfull så hade jag nog blivit lite smått ilsken vid vissa tillfällen, som tex, när vi stod i kö i 1,5h för att se Tom Odell, väljer att gå ut kön för att hinna se Everything Everything MEN då spelar de i brighton dome och man behöver extra biljett, VILKET vi inte har. SÅKLART. Går tillbaka till den milslånga kön till Tom Odell (som senare visade sig ha ställt in och spelat någonannan stans där vi LÄTT hade kunnat se honom men inte hade någon aning om. KUL). Nu ville vi se Crystal Fighters spela. MEN den milslånga kön säger nej, tack och hej.

 

Kvällen slutar men att vi blir a bit pissed och går hem och sover,

 

Inför fredagen och lördagen visste vi ju lite mer vad det skulle handla om. Lyckades se neighbourhood youth, bra band, vi såg six60, tycker mycket om forever,

 

Och vi såg även Nina Nesbitt och Iggy Azalea (GRYM). Har aldrig sett killar så exalterade över ett ass before ever. Var en helt ok kväll at the Warren.

 

 

 

Lördag.

DAGENS DOWNER. Missade Bastille såkart (dome with the extra tickets)

DAGENS GRÅT, KOM in till sista låten med the 1975!!